second heartbeat

Ligger i sängen med datorn på magen, dagen har vart lazy deluxe. Kidsen kom upp och väckte mig klockan sju och var eld & lågor över att det var snö ute, jag kollade sömnigt ut genom fönstret och möttes av några små fjuttiga snöfläckar och lite is, somande om igen haha. Sen har dom gått bananas hela dagen över den så kallade snön, skolan var inställd och hela fadderullan. Jag släpade mig ut och lekte med dom tillslut, vi hade tackling på studsmattan som var full med is, superkul! Och såklart fyllde jag av enegri & glädje, underbara ungar. Så mycket mer vettigt har jag inte gjort, päronen ska ut på dejt i kväll så jag har inte hand om dom små trollen förens senare. Antar att vi kör på mys & film med lite gottigt tilltugg, i morgon har jag au pair möte över en lunch och sen på kvällen ska jag med la familia på någon välgörenhetsgrej. Mina helger har förändrats så mycket sen jag kom hit, från att spendera varje vaken minut med mina vänner över helgerna till att mest hänga med min nya lilla familj eller bara chilla omkring. Jag trivs bra med det också men ibland saknar jag vårt gamla helghäng så att hjärtat gör ont, men om 2 1/2 månad förensas jag med några av dom. Hittade några svenska tjejer i San Antonio & Austin igår och pratade lite med dom, vi ska träffas någon dag, roligt! Inte för att jag känner att jag nödvändigtvis behöver umgås med svenskar men det är lättast just nu, eller ja det är lättast att komma ihop med andra au pairer och svenskar gör det ännu lättare. De andra au pairerna jag har träffat har inte vart några jag känner att jag har något gemensamt med. Dom amerikanska tjejerna som jag har blivit lite kompis med är ju iväg på college nu igen, Noreen har åkt tillbaka till Tyskland och det har inte blivit av att jag har hängt med stallpojken. Så efter snart sex månader känns det som att det är dags att skaffa lite fler kompisar och försöka upptäcka mer av USA, fattar inte att det redan har gått så lång tid och vad jag har gjort under den här tiden haha.
Klickade mig långt bak i arkivet och hittade de sista bilderna av mig & Dodde, jag tänker på honom med jämna mellanrum och undrar hur han har det, om han ens fortfarande är i livet. En del av mig förseställer sig att han ska komma hem till mig igen och spendera sin sista tid hos mig, underbara häst. Har mailat nya ägaren ett antal gånger men får aldrig svar. Tror att det är ganska exakt fyra år sedan vi skiljdes åt, och i april har jag haft Sushi i fyra år, fattar inte vart tiden tar vägen.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0